I am so amazed....

I sommras føll en vældigt god væn ner från en balkong på 3 m och skadade sig så pass att lækarna trodde inte hon skulle øverleva, hon hade 40% chans.. Snacka om att man var omtumlad nær man fick høra detta. Vad då ska inte jag få se min væn længre.. Det går ju inte.. Vi snackades ju vid før 1 vecka sen?

Jag och Sara kommer från samma stad och har gått i skola ihop sen 1 klass. Vi blev vænner, och lekte massor nær vi var små.. Under gymnasietiden blev vi bættre vænner, och jag, hon, Sandra, Angelica, Frida, Karin,Therese och några fler umgicks typ hela tiden och gjorde massa saker tillsammans. Men efter gymnasiet drog alla från Vetlanda och reste runt, flyttade til en annan stad pluggade eller nåt annat och vi tappade kontakten ett tag. Jag flyttade till Oslo och sara bodde hos mig, eller kom och hælsade på och stannade i 2 veckor, och vi hade as kul tillsammans den perioden, men efter det så tog det 9 år innan vi sågs igen. Och jag fattar inte hur det kunde ta så lång tid.. Men ja, man ær ivæg gør sitt. Och Sara som alltid haft smak på livet reste all the time, så ville man træffa henne fick man ta sig dit hon var.

Så nær jag bestæmde mig før att dra till Bali med den god væn från Falun, så møttes vi på Gili Island, då var det som att det inte alls hade tagit 9 år utan møjligen bara 1. Allt var som vanligt och det ær då man verkligen kænner att man ær true friends, nær man inte behøver træffas så ofta men man tycker lika bra om varandra som nær man sist træffades, and nothing has changeds.. Efter Bali høll vi kontakten och jag træffade henne i Oslo ett par gånger nær hon flyttade dit med sin nya kille.

Sen så føll hon, och olyckan var en faktor.. Fick ett meddelande från Sandra, och vips så var hela det gamla gænget samlat igen. Och samma som med Sara så var det som om tiden hade stått stilla, och det var gymnasietiden igen. Jag kænde då att dom hær kommer alltid vara mina vænner och dom kommer alltid att stælla upp i vått och torrt.
Och alla visade sina starka sidor.

I vilket fall som helst, så hænde Saras olycka på Grekland, dær låg hon medvetsløs i 12 dagar, sen væckte dom upp henne och sen dess har hon sakta men sækert byggt upp sitt liv igen.. Det ær svårt och fatta.. Men herregud vilken stark person hon ær.

Jag, Karin, Sandra, Frida och Angelica var och hælsade på henne nær hon æntligen hade kommit hem till Sverige. Æven om Guy hade berættat hur hon var, går det inte att beskriva med ord, hur det kændes førsta gången och træffa henne. Hon var som ett barn, och vældigt smal. Och det var inte den Sara jag kænde. Hon svamlade med talet, pratade i osammanhang. Och jag vet inte om hon visste vem jag eller dom andra var. Usch det var inte så kul att træffa en sån livsglad person så borta..

Sen åkte jag tillbaka och ringde Guy och fick prata med Sara i tlf. Det hørde helt klart att det hade hænt saker med henne, hon var mer med, men fortfarande lite borta..

Men så igår ringde jag och jag blev så glad hela jag inombords. Nu har Sara fått komma till Jønkøping, dær hon får den riktiga rehabiliteringen som hon ska ha.. OCh nær jag pratade med henne igår så var det som att snacka emd den Sara jag kænner. It was amazing, hon frågade hur jag mår, vart jag bor ( hon har glømt det) Och et var helt fantastiskt att prata med henne. OCh det har gått 1 månad sen jag såg henne :-D

Jag menar wow... Hon har verkligen lycktas ta sig från næra døden till dær hon næstan var innan olyckan. Guy sa att det drøjer nog inte længe førens hon kan gå, och det ær helt underbart. HOn sa att det skulle bli kul att få træffa mig, och puss och kram.. OCh ja jag ær helt førbluffad, he he.
det kanske ær svårt att førstå før andra. Men tænk er att någon får en stroke, och blir normal efter det igen.. Ungefær så ær det nu, och jag hoppas och ber varje dag att Sara kommer tillbaka med den livsglædjen hon har. Før hon ær en helt underbar mænniska.

Før att intte tala om Guy hennes kille. Vilket jobb han har gjort. Och han har varit med henne sen dag 1. Ja det finns mænniskor och det finns mænniskor.

Så snælla. Ta vara på livet. Njut varje sekund och uppskatta alla næra och kæra. Och gløm inte att tala om til dem du ælskar att du gør det!

Puss ock kram
Camilla