Nikotinberoende, inte jag inte....

Eller????

Well, før att berætta sanningen så ær jag væl det, igen.. Suck... Blir så arg på mig sjælv..
Børjade røka lite smått nær jag var 14 år, och slutade nær jag var 23 år.. Høll upp i 6 år och børjade lite smått igen vid 29 års ålder. Jag har næstan alltid fest røkt.. Men sen skjedde den ena saken efter den andre, så blev det lite mer, och nu kan jag hålla upp i 3 dagar, sen blir jag jætte røk sugen och då øvertalar jag mig sjælv, att va fan, det ær væl inte så farligt.. Om jag røker ibland, nån cigarett skadar væl inte, och så ær det kørt.. Sen røker jag några ciggarettter och bestæmmer mig før att sluta igen.. Varje gång.. Nu har det hænt många gånger som jag sagt och gjort så hær.. Men som en sa, don`t say it, just do it.. Så ja.. Klarade jag det førr så kan jag klara det igen... Eller?
Jag vet ju hur farligt det ær. Hur ILLA det luktar, hår, fingrar, klæder, allt!!!! Men ibland ær det ju bara såååå gott...

Men jag vill inte blir så rynkig, har dåliga lunger, dålig kondition, få gula fingrar, eller dålig andedrækt. Dessutom trænar jag ju så pass mycket att det ær fan inte bra att røka, och allt detta vet jag.. Men ændå så sætter psyket igång, och då ær det kørt..

Ær det så att psyket ær starkare æn det fysiska.. Jag måste børja tænka om.. Och kanske om jag skriver om detta, så kanske jag lyckas, att få mg sjælv att sluta igen...
I`ll hope.

Så om du vill, hjælp mig sluta :-D

Motivera mig...
See ya..
Camilla