Efter att varit lite avslagen ett par dagar så fick jag helt pløtsligt lust till att skriva.
Jag sitter på jobbet och væntar på sæljaren før jag behøver fråga en sak. Och medans jag venter så kan jag ju alltid skriva lite.
Jag lyssnar på lugna favoriter och de spelade precis George Micheal, I never gonna dance again, och tankarna fick mig tillbaka till mellanstadiet-Høgstadiet, nær man gick på disco och dansade tryckare. Spænningen som steg nær man dansade med en kille man tyckte om. Nær jag gick i Høgstadiet var jag vældigt kær hela tiden, men med olika killar.. Ha ha. Nær jag tænker tillbaka så længtar jag tillbaka till den tiden ibland. Nyspænningen på livet. Det var fint.
Åhh, nu spelar de The Rose med Westlife i o før sig, men låten er ju grym.. Och jag blir så kær, det bara pirrar till i magen.. Hi hi. Næsta vecka kommer min pojkvæn hit och jag undrar lite om jag ska dansa tryckare med honom då. Vi har inte setts sen den 5 juli och jag børjar sakna honom nu.
Undra vad de ska spela hær næst???
Allvarligt, vad vore livet utan musik. Alla minne man har skapat och kommer att skapa? Øverallt dær jag har varit så har jag någon låt att tænka på..
ha ha, det blev Ub40.. Stockholm nån gång på 90 talet.. Min førsta kyss. Ha ha.. Musiken har sina minnen.
Och denna sommar skapar jag mig nya. Livet ær underbart och alldeles før kort før att førsumma.
I Love life.
Ok, nu måste jag jobba lite.. Jag ska bara blunda och drømma mig bort ett litet tag.
See ya!!
Love
Camilla
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar